Om politiken - Politiikasta

Jag ser mig som socialliberal vad gäller den politiska ideologin.
SFP sägs stå på två ben, svenskhet och frisinne - och traditionellt har "frisinnet" definierats som socialliberalism. Jag har ändå till min sorg märkt att även om den ideologiska svenskheten lever och mår bra inom partiet, har socialliberalismen allt mer bytts ut mot marknadsliberalism och värdekonservatism. Från att ha varit ett center-vänster-parti har SFP:s mittfåra drivit allt längre högerut. Detta beklagar jag djupt.

Men värst av allt inom politiken som helhet (inte nödvändigtvis SFP) är den ideologiska pragmatism som gör sig gällande. Pragmatikerna gör det lätt för sig genom att se vad som verkar vara mest ändamålsenligt för stunden och gå in för det utan att analysera (ideologiskt eller på annat sätt) det som på lång sikt följer av valen.
Jag vägrar vara pragmatiker. Jag vägrar vända kappan efter vinden. Om någon övertygar mig om att jag har orätt på någon punkt, kan jag ändra mig, men inte av ändamålsenlighetsskäl.

Under ett antal år har jag i debatter och i praktiken strävat efter att förbättra rättvisan för utsatta grupper. Följderna har inte alltid varit behagliga för mig själv, men det får man väl leva med.

I arbetet som präst kommer jag i kontakt med människor i de mest skilda livssituationer - gamla och sjuka personer, ungdomar med och utan problem, såväl som unga kärlekspar och nyblivna föräldrar, bara som exempel - och dem vill jag arbeta för också i politiskt. Staden är till för sina invånare, inte tvärtom.
Jag är ingen expert på allt det som stadsfullmäktige skall besluta om; det kan knappast någon vara. Det jag menar att jag har är ett sunt förnuft, ett varmt hjärta och en förmåga att lyssna. Dessa egenskaper kommer jag att använda när sådana frågor kommer upp, som jag inte är sakkunnig i.

Vidare har jag som princip att inte komma med löften som jag inte är säker på att jag kan hålla. Detta gör förstås att mina politiska kampanjer kanske är mindre saftiga än en del politikerkollegers, men det får jag leva med; det är kostnaden för ett rent samvete.

Jag trivs bra i Borgå, och det vill jag att alla borgåbor skall få göra, oberoende av modersmål eller annat liknande. Mycket är bra, men allt kan förbättras. Låt oss göra det tillsammans!

Pidän itseäni sosiaaliliberaalina poliittisen ideologian näkökulmasta.
RKP:n sanotaan seisovan kahdella jalalla, ruotsalaisuus ja vapaamielisyys – ja perinteisesti ”vapaamielisyyttä” on määritelty sosiaaliliberalismina. Olen kuitenkin surukseni havainnut että vaikka ideologinen ruotsinkielisyys elää ja voi hyvin, om sosiaaliliberalismi yhä enenevässä määrin vaihtunut markkinaliberalismiin ja vanhoillisuuteen. Oltuaan keskusta-vasemmistolainen puolue, RKP:n keskipiste on luisunut yhä pidemmälle oikealle. Tätä valitan kovasti.

Pahinta on kuitenkin se ideologinen pragmatismi, joka tulee esille politiikassa yleensä (ei välttämättä RKP:n piirissä). Pragmaatikot yksinkertaistavat asiat katsomalla vain mikä tällä hetkellä on tarkoituksenmukaisinta ja seuraamalla sitä, analysoimatta (ideologisesti tai muulla tavalla) sitä mitä pitkällä tähtäimellä seuraa valinnoista. En suostu olemaan pragmaatikko.
En suostu olemaan tuuliviiri. Mikäli joku vakuuttaa minua siitä että olen jollain kohdin väärässä, voin muuttaa mielipidettäni – mutten tarkoituksenmukaisuussyistä!

Olen jo monta vuotta pyrkinyt parantamaan uhattujen ryhmien oikeuksia sekä sanoin että teoin. Seuraukset eivät aina ole olleet itselleni mukavia, mutta sen kanssa on kai elettävä. 

Papin työssäni tapaan mitä erinäisimmissä elämäntilanteissa olevia ihmisiä - vanhoja ja sairaita, ongelmanuoria ja ongelmattomia sekä nuoripareja ja uusia vanhempia, noin esimerkiksi - ja heidän puolestaan haluan työskennellä myös poliittisesti. Kaupunki on olemassa asukkaittensa takia, eikä päinvastoin!
Kaupunginvaltuustolla on päätettävänään mitä erilaisimpia asioita. En ole sen kaiken asiantuntija, mutta kukaan ei pystyne sitä olemaan. Mielestäni minulla on kuitenkin terve järki, lämmin sydän ja kuuntelemisen taito. Näitä ominaisuuksia tulen käyttämään kun esille tulee kysymyksiä joissa en ole asiantuntija.

Lisäksi minulla on periaatteena olla antamatta lupauksia joista en ole varma pystynkö pitämään niitä. Tämä tietenkin tarkoittaa että poliittiset kampanjani ovat vähemmän mehukkaita kuin joidenkin poliitikkokollegani, mutta sen kanssa minun on elettävä; se on puhtaan omatunnon hinta.

Viihdyn hyvin Porvoossa, ja haluaisin kaikkien porvoolaisten viihtyvän, riippumatta äidinkielestä tai muusta vastaavasta. Paljon on hyvin, mutta kaikkea voi parantaa. Tehkäämme se yhdessä!

25.3.09