De paniknedskärningar som Borgå stad ägnar sig åt kan inte fortsätta. Att skära där samhället behövs bäst är på papperet enkelt, eftersom det är där som samhället tidigare också har axlat sitt ansvar och skapat resurser. Nu tycks vi bara se att social- och hälsovårdssektorn och bildningssektorn är de områden där det finns mest pengar och därmed kantänka mest att ta av.

Ett samhälles moraliska kvalitet mäts genom hur det behandlar sina svagaste medlemmar. De starkaste klarar sig alltid på sätt eller annat; det är klart att de skall behandlas rättvist, men de behöver inga specialåtgärder för att överleva. Däremot bör samhället efter bästa förmåga ta hand om de svaga - barn, gamla, sjuka, handikappade, utslagna - och stöda dem till ett människovärdigt och (så långt som möjligt) självständigt liv.

Yhteiskunnan moraali mitataan sillä miten se kohtelee heikoimpia jäseniään. Voimakkaat pärjäävät aina jollakin tavalla; tietenkin heitä on kohdeltava oikeudenmukaisesti, mutta he eivät tarvitse erityiskohtelua pysyäkseen hengissä. Sitä vastoin yhteiskunnan on parhaansa mukaan huolehdittava heikoimmista – lapsista, vanhuksista, sairaista, vammaisista, syrjäytyneistä – ja tuettava heitä ihmisarvoiseen ja (niin pitkälle kuin mahdollista) itsenäiseen elämään.